JUSTED den sjukaste saken hände mig idag!

Det börjar med att jag ser en scheizersnygg kille när vi väntar på metron för att åka till meddan. När Hanna sedan vänder sig om säger hon plötsligt, utan att veta att jag tittat på killen,:

"Jag diggar den killens klädstil" för han klädde sig riktigt originellt liksom.

När vi sedan sätter oss i metron säger Disa:

"Den killen där var ju riktigt snygg!" Och jag och Hanna förstod precis vem hon menade. Vi satt typ hela tågresan och lyssnade på hur Disa bara ville äta upp honom typ tihihi. När vi går av säger Hanna:

"Amen titta han går också av". Vi går precis bakom honom hela vägen till utgången (han går samma håll som vi också). Han stannar sedan när vi kommit upp på gatan och när vi går runt hörnet tittar vi på om han går samma håll som vi. Hanna och jag hade gått precis bakom honom och diskuterat hur han såg lite bredaxlad ut i sina kläder, men att det kanske bara var kläderna. Sen blev vi rädda att han var svensk och skojade om att han skulle gå till svenska skolan dit vi var på väg och typ vara vår franska vikarie hehe. Sjuka minds, trodde vi..

När vi kommer till svenska skolan och ska gå in ser vi att han är en bit bakom oss och går in genom grinden till svenska skolan. Vi tjejer bara rusar in, skrikandes och skrattandes och ba FAN tänk om vi ändå hade rätt. Men så var det inte, typ.. Utan när vi till slut stod högst där uppe och väntade på att få gå in i klassrummen kommer killen upp till mig och försöker först på engelska:

"I came here just to ask if you wanted to take a cup of coffee with me" med en söt liten fransk axang. Han vågade typ inte ta resten på engelska så han bytte till franska och sa att han bor på samma gata som skolan och att han kanske kan ta mitt nummer. Jag blev tomatröd och heeeelt chockad, så jag sa bara:

"I don't think that's a good idea." Och sen vände han på klacken och alla hoppa på mig med frågor som vem fan var han etc. Jag önska så att jag sprungit efter honom och iaf frågat hans namn, jag tycker så synd om honom. Jag blev bara så chockad att jag svarade nej utan att tänka, men jag skulle säkert lätt svarat ja egentligen. Vi får bara hoppas att vi träffas igen hehe. Dock måste jag erkänna att det var liiiite creepy att han följde efter mig hela vägen till mitt klassrum liksom.. Men aja tanken var söt. Hejråå